I dag har åter en Söndag dagats för oss. I dag skall den himmelska säden åter sås ut på våra hjärtans åkrar. Men skall denna säden falla i god jord, skall den ej falla på vägen, eller på hälleberget, eller ibland törnen; skall denna Söndagen bliva en välsignad Söndag för din arma själ; så ligger det makt på, o syndare, att du faller din Gud om armarna med denna ödmjuka bön; men den bönen skall icke blott läsas med din mun, utan den skall komma ifrån ditt innersta hjärta: O helige Fader! tänk därpå, att djävulen gör mig vånda! Nu, nu håller djävulen sig framme, och bjuder till att beröva mig all den välsignelse, som jag kan hava av Herrens ord i dag. Nu försöker han, om han icke kunde rycka de himmelska sädeskornen ur min själ! Nu vill han taga ditt ord ifrån mig, och komma mig sig tillhanda. Ack! får han taga ordet ifrån mig, så tager han i och med detsamma himmelen och saligheten ifrån mig, ty ordet är det, som kan våra själar saliga göra (Jakob 1:21).
O helige Fader, stå mig bi i dag! Hjälp mig, och låt icke djävulen röva ditt dyrbara ord ifrån mig! O helige Fader, var icke långt borta ifrån mig! Tänk därpå, att satan har ett så outsläckligt agg till mig, att han icke unnar mig att få smaka den minsta kraft av det saliggörande ordet, som jag skall höra i dag! Tänk därpå, att satans makt är stor, och min makt är liten! Tänk därpå, att jag har ingen nytta av den bevekligaste predikan, så framt ej du förtrampar satan under mina fötter! Tänk därpå, att denna min kropp är återlöst med din Sons kroppslidande, och denna min själ är återlöst med din Sons själakval! Och sänd mig nu din Heliga Anda! Denne rene anden, han kan fördriva den orene anden! Han kan välsigna den säden, som i dag utsås i mitt hjärta.
[Fortsättning följer]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar