Så förlika dig nu med Gud, och hav frid: därutav skall du hava mycket gott, är en förmaning som Elifas av Teman, styrd av arga begrepp om orsaken till Jobs belägenhet, giver denne prövade Guds tjänare (Job. 22:21). Job hade redan förlikat sig med Gud, ty han har det vittnesbördet av Herren själv, att han var from och rättfärdig, gudfruktig och flydde det onda. Det var alltså överflödigt att uppmuntra honom till den förlikning med Gud, som sker i syndarens första bättring.
Annars är likväl förmaningen god. Ja, jag binder dem å Herrens vägnar å varje oomvänd syndares hjärta i dag. Jag ropar i Jesu namn till den obotfärdiga själen. Jag ropar, och du skall minnas det en gång på Kristi sista dag, att jag har trofast varnat dig. Jag ropar, och om du icke är liknöjd om en själ som har kostat Jesu blod, så lyder du nu förmaningen: Så förlika dig nu med Gud.
Du har länge nog varit en Guds fiende. Länge nog har du hatat den Guden, som aldrig hatade dig; utan har älskat dig långt förr än världens grundvalar lades. Håll nu upp på denna söndagen. Håll upp att synda, och begynn att bättra dig. Håll upp med din vandring på den breda vägen, och begynn att gå in genom bättringens trånga port. Så förlika dig nu med Gud, och hav frid. Och om du går in i denna förlikningen, så skall du visst icke ångra dig i dina sista stunder; du skall icke ångra dig när du en gång kommer inför Guds dom; nej, härav skall du hava mycket gott, mycket gott i tiden, och obeskrivligt mera gott i en salig evighet!
Ack, om ditt hjärta bleve nu så rört av den helige Ande, att du på denna nådedagen stannade i detta saliga beslut: Hädanefter skall jag förlika mig med Gud. Amen. Fader vår...
EVANGELIUM, Matt. 5:20-26
I anledning av detta evangeliet föreställa vi nu:
Några uppväckande påminnelser, som böra övertala den säkre syndaren till att förlika sig med Gud och sin nästa.
Jag lovar att giva uppväckande påminnelser i dag. Uppväckande skola vi giva. Gud give, att du som i synden sover, ville vakna, när du hörer dem! Gud give ditt samvete bleve så vaket, ditt hjärta så slaget, och hela din själ så förödmjukad, rörd och förkrossad, att du aldrig en enda dag längre kunde leva i hårdhet mot din Gud, eller i oförsonlighet emot din nästa!
Syndare, förlika dig med Gud och din nästa
1) ty fiendskap till Gud och arghet emot din nästa göra alla dina gudaktighets-övningar misshagliga för Herranom.
Jesus säger i denna söndagens evangelium, att en oförsonlig jude, som har tagit sin gåva med sig ända upp till altaret i den mening, att den därstädes skulle bliva offrad av prästen, han är icke välkommen hos Gud med denna gåva, så länge han behåller sitt oförsonliga sinnelag; nej, han bör först gå bort och förlika sig med sin broder, säger Frälsaren, och sedan må han komma och offra sin gåva.
Detta är en allvarsam lära för syndare, som i sin obotfärdighet företaga sig heliga förrättningar. Här löper du, du syndsäkra själ, mitt i din ogudaktighet utan bättring och utan omvändelsetankar till Herrens heliga nattvard. Där, vid altaret, där under skriftermålet, där kommer du ihåg, att din broder haver något emot dig; där minns du, att du har svårligen förtörnat den store Guden i himmelen. När du dagligen går i din yra, förströdd av jordiska sysslor, och fördjupad i uppsåtliga synder, så glömmer du att det står illa till med din arma själ. Men när du kommer i templet, när du ärnar dig träda fram till Herrens bord, då minnes du om du har något oavgjort med Gud och din nästa lättare än i vardagsbullret. Då kommer det för dig att du är icke känd och förenad med din Gud. Då kommer det för dig om du hyser någon hemliga arghet och ovänskap emot din nästa. Då aggar, plågar och kväljer det ditt samvete.
Och vad bör du då göra? Går det an att begå den heliga nattvarden, så länge du icke är förlikt med Gud och människor? Nej, bevare dig Gud ifrån en sådan nattvardsgång! Utan om du ock har anmält dig till nattvardsgång; om du ock redan är kommen i skriftermålet i den mening att bliva en gäst vid Jesu bord, så ändra dig, besinna dig ännu, gack icke sådan till nattvarden; träd icke hit, drag dina syndaskor av dig; ty rummet, där du står uppå, är heligt land (2 Mos. 3:5). Vänta hellre med kommunion till en annan gång. Lika mycket, om människor undra däröver, att du icke denna gången går fram. Ingen människa skall döma dig på domedag; Jesus bliver din domare. Gack först bort och förlika dig med Herranom Jesus, din broder, genom en sann hjärtats omvändelse. Gack först bort och förlika dig med din nästa, och kom sedan till Jesu dukade nådebord i hans nattvard.
Syndare, förlika dig med Gud och din nästa,
2) ty tiden skyndar och du är alla dagar på väg till Guds domstol i evigheten.
Du skall vara din trätobroder benägen till vänskap snart, medan du ännu är med honom på vägen, säger Jesus i texten. Ja, visserligen måste det ske snart; ty människan liknar gräset, som bittida blomstrar och snart vissnar, och på aftonen avhugget varder, och förtorkas (Psalt. 90:6). Tänker du omvända dig till Gud, så måste det ske snart. Du vet icke vad i morgon ske kan, ty vad är ditt liv? Ett damm är det, som en liten tid varar och sedan försvinner (Jak. 4:14). Vill du komma i nåd och vänskap i himmelen, i himmelen, där du har störtat dig i onåd genom dina förbannade synder, så sök denna vänskapen snart; ty när du minst förmodar, kan Gud säga till dig: Du dåre, i denna natt skall man kalla din själ ifrån dig (Luk. 12:20). Har du något oavgjort med din broder; hyser du kallsinnighet och bitterhet emot någon människa: lägg dig icke med detta bittra hjärtat nästa natt, ty det kunde ju hända att du aldrig vaknar mer, utan somnar in i den eviga döden. Gör bättring; men låt det ske snart. Övergiv dina synder, men låt det ske snart. Giv orättfärdig egendom tillbaka till sina ägare; men låt det ske snart. Säg upp tjänsten hos djävulen och världen; men låt det ske snart. Här är bråttom. Tid förbyter sig snart i evighet. Ännu är du med din Gud och med din nästa på vägen; men huru länge vet du icke.
Ännu är du med din Gud på vägen. Han låter ännu tala med sig; ty han har icke satt sig på domstolen. Efter döden är det icke värt att du nämner ett enda ord om nåd och salighet; då är hela himmelen stängd, och aldrig får du komma ditin. Men nu hjälper bön om den är andäktig; nu hjälper bättring om den är uppriktig. Tala nu på vägen med Gud, så kan det bliva väl både i tid och evighet. Tala med honom tills han giver dig ett nådigt svar. Tala med honom, tills det heter i ditt hjärta: Dina synder förlåtas dig (Matt. 9:2). Han skall höra dig, om du uppriktigt giver världen och synden avsked.
Ännu är du ock med din nästa på vägen. Ack, du dör i en förbannad stund, om du dör med ett oförsonligt hjärta emot någon människa! Nej, du kan ju råka din broder, din medmänniska. Så länge han och du ännu finnas i detta livet, så kunnen I träffa varandra. Så var då icke så högmodig, att du icke skulle vilja ingå i förlikning med honom. Besinna att I gån alla dagar Kristi domstol allt närmare och närmare, och innan I veten ordet av, stån I redan för denna domstol.
Syndare, förlika dig med Gud och din nästa,
3) ty i annor händelse antvardar din trätobroder dig domarenom, och domaren antvardar dig tjänarenom, och du kastas så i häktelse.
Förskräckliga ord! Jesus talar dem själv i dagens evangelium. Gud låte dem rätt kraftigt kunna förskräcka någon fräck satans träl, som allt intill denna dag har varken förlikat sig med Gud i himmelen eller med sin nästa på jorden! Giv akt, du oförsonlige, du arge, du bittre syndare, vad säger Frälsaren? Din trätobroder kan antvarda dig åt domaren, säger han. Domaren är Gud. Åt honom och hans dom kan din förolämpade nästa antvarda dig. Ack, fasligt, om du i en osalig evighet skall falla i denne stränge domarens händer!
Människan är av naturen fräck och djärv. Gud frågar hon icke efter, och emot sin nästa handlar hon efter behag. Vill man bestraffa någon för hårdhet emot fattiga änkor, för tyranni emot fader- och moderlösa barn, för arghet och vrånghet emot nästan, så får man merendels sturska och ovettiga svar. Gack och säg till en kärlekslös människa: Se, den änkan gråter! Med din hårdhet utpressar du hennes tårar! - Se, det värnlösa barnet gråter! Rys, du förtryckare! Det barnet gråter dig in i helvetets avgrund. - Se, din arma nästa, som du plågar med dina envisa processer, din arma nästa, som aldrig kan bringa dig till ett försonligt sinnelag, hon suckar så tungt över din hiskliga hårdhet, din rysansvärda bitterhet. - Giv våra kärlekslösa kristna en sådan bestraffning, vad får du till svar? Häpna, min själ! Den fräcke, den arge, den av djävulen uppretade syndaren ler åt din bestraffning; och han törs väl svara: Jag frågar varken efter änkors, eller värnlösas, eller svarandes tårar. Vad betyder det, om en människa gråter?
Jo, hör ett ord, du övermodige syndaträl! Din Frälsare säger i dag, att en förtryckt människa kan antvarda dig domarenom! Du anser de förtrycktas suckar och tårar för ett ingenting. Du ler kanhända när dessa suckar välva i änkans bröst, när dessa tårar falla på änkans kinder. Men vet att varje suck från en förtryckt levererar dig, i din vrede, uti den stränge Gudens hand. Vet att varje tår, som faller på en medmänniskas ansikte, den du förtrycker, var enda sådan utpressad tår är en skriande röst till himmelen, som nedkallar en snar hämnd över dig, så framt du ej förekommer det genom en snar bättring.
Skynda dig därför att ingå förlikning först och främst med din Gud, och sedan även med din nästa. Det bliver ju fasligt, om du i en osalig död skall bliva antvardad domarenom, eller överlämnad åt en vredgad Gud. Ty huru går det sedan? Jo, domaren antvardar dig tjänarenom, och du kastas så i häktelse. Detta häktelse är helvetets pinorum. Ve den själen som efter döden och på domedag skall bliva kastad ifrån Gud, kastad ifrån Jesus, ifrån den Helige Ande, ifrån alla heliga änglar, ifrån alla utvalda själar - i detta häktelse. Det är fasligt att här i tiden sitta som fånge inlåst i ett mörkt fängelse; men att bliva kastad i det fängelset där masken aldrig dör och elden aldrig slocknar (Jes. 66:24), det är det förskräckligaste som nämnas kan. Och dit kommer du, om du icke i tid förlikar dig med Gud och din nästa.
Och kommer du dit; ack, jämmer och hjärtans ve! Du kommer aldrig därifrån. Du kommer in i detta fängelse, in i den eviga pinan, ja, in kan du nog komma; men du kommer aldrig ut igen; utan är du en gång kommen inom detta fängelsets portar, så får du bliva där så länge Gud är Gud. Du varder icke utkommandes, till dess du haver betalt den yttersta skärven, och den betalar du aldrig; följaktligen bliver du aldrig salig, sedan du en gång har blivit fördömd.
Ack, om då detta kunde väcka ditt hårdsövda samvete! Ack, om detta kunde försätta dig i omsorg om din dyrbara själ! Ack, om du ville då betänka dig, bättra och besinna dig i denna dinom dag! Gud, för Jesu skull, röre ditt hjärta, när jag nu slutligen slår på detta hälleberget med denna förmaning: så förlika dig nu med Gud och din nästa; därutav skall du hava mycket gott!
Amen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar