Ur predikan på Midfastosöndagen

Jesus lämnade bröden och fiskarna till sina lärjungar, och de lade sedermera fram för folket. Jesus gav dem, och de gåvo sedan åt andra. Men huru står det nu till i den förfallna kristenheten? Var äro nu de milda givare, som giva andra, sedan Gud har givit dem?

Man tycker väl att vårt tidevarv är barmhärtighetens tidevarv; men betraktar man tidens tillstånd närmare, skall man utan möda finna, att man har missräknat sig. När barmhärtighetsverken tjäna till näring för ett olyckligt högmod, då är man mild; men får man ej offentliga lovsånger, bliver man ej prisad i dagbladen för sin mildhet, så är man hård som den hårdaste klippa.

O, här sitter mången fattig änka i en tyst vrå, och fäller sina bittra tårar över brist på det allranödvändigaste! Vem söker upp henne? Vem avtorkar hennes tårar? Vem varkunnar sig över henne, och säger till henne "Gråt icke!" (Luk. 7:13). Vem försakar sig och gör henne verklig hjälp?

Här lägger sig mången med en hungrig mage på sin enkla säng. Han har intet ätit hela dagen. Han har varit vid flera kristnas dörrar, och bett om en allmosa; men våra döpta tigrar hava givit honom hårda snäsor istället för milda allmosor.

Hör, du hårdhjärtade rike, sådant försvarar du aldrig inför Gud. Med denna obarmhärtigheten är du en orsak därtill, att hunger och dyr tid komma i landet. När Gud giver dig bröd, så borde du lägga fram därav för folket.

Gör du icke det, så kan den dagen komma, då du själv bliver straffad med hunger, efter du har låtit andra gå hungriga ifrån dig. Den dag kan komma, då tiden bliver så dyr, att hon plågar dig, sedan du länge har plågat de fattiga.

Låt vara, att du äger penningar; du kan ju ej äta dem. Vad hjälper dig penningar utan bröd? Och huru lätt är det icke för Gud till att förbanna jorden, så att där växer icke ett enda ax, icke ett enda korn! Var vill du då taga bröd? Svälter du de fattiga, så kan den hämndkrävande Guden svälta dig igen; ty obarmhärtigheten är sannerligen en orsak till hunger och dyr tid. Dom utan barmhärtighet skall honom övergå, som barmhärtighet icke gjort haver. (Jak. 2:13)

Ack, om då syndare någon gång ville rannsaka sig själva! Ack, om någon predikan kunde hava den goda verkan, att de lydde denna förmaning: I överträdare, gån till eder hjärta (Jes. 47:8)!