Första söndagen i fastan - Djävulen fördriven med det som är skrivet

Tager på eder Andans svärd, som är Guds ord. En redlig andelig stridsman, aposteln Paulus, giver sina medstridare denna förmaning i sitt brev till efesierna, kap. 6, v. 17. Han talar i detta kapitel om flera andra andliga vapen som måste nyttjas i striden emot djävulen, såframt den kämpande själen skall kunna övervinna denna grymma fiende. Här i våra ingångsord nämner han i synnerhet Andens svärd, Guds ord, och på det ömmaste beder han de trogna själarna, att de ville taga detta vapnet på sig. Svärd brukas i krig för att med dem hugga, sticka och genomborra fienden. Med Andens svärd måste själen utrustas, om hon skall kunna stå emot djävulens listiga anlopp. O, hade jag nu en sådan röst som den ängeln, vilken omtalas i Uppenbarelsebokens 10:e kapitel. Det heter om honom, att han ropade med höga röst, som ett rytande lejon. (v. 3). O, så ville ock jag ropa de orden: Strid emot djävulen med Guds ord! Dessa ord ville jag ropa in i varenda åhörares hjärta som hör denna predikan.

Märk: Guds ord, det är Andens svärd. Människors ord är icke något Andens svärd. Förblindade skrymtares söta och smekande ord, lättsinniga pladdrares ord, falska lärares ord, hotande tyranners ord, förvillade svärmares ord, uppblåsta filosofers ord, allt detta är icke något Andens svärd. Alla dessas ord förgås stundom i tiden, och säkert på den yttersta dagen. Ack, på den dagen få människors ord en evig ände! Världen går upp i rök och eld, och människoord få ett likaså snöpligt slut. O, var skall man då finna något, som är rätt fast och visst? Var skall man finna något, som kan rätt förnöja själen och rätt glädja samvetet i liv och död? Var skall man finna något som man törs sätta tro till, utan att behöva frukta att man skall komma på skam därmed i döden och vid världens ände? Ja, ni arma odödliga själar! Här är ingenting som är värt att lita på, mer än Guds ord. Andens svärd, som är Guds ord. Guds ord står, när människoord falla. Guds ord står, när falsk lära stupar, om hon ock hade det bästa, det mest lysande sken. Guds ord står i nödens stund, det står i anfäktningens timma. Guds ord står, när vår skröpliga kropp faller, när vi ligga och draga de sista andetagen. Guds ord står, när hela himlavalvet, när hela den ståtliga byggnaden, den jorden som vi bo på, faller omkull på den yttersta domens dag. Guds ord är det rättesnöret, efter vilket Gud skall döma oss alla på den sista dagen. Rättvisans herre vill komma / uppå den sista dag, / och alla människor döma / allt efter sin ord och lag sjunga vi i psalmen 285, v. 16. Guds ord överlever jord och himmel, sol, måne och stjärnor. Minns vad Frälsaren sade: Himmel och jord skola förgås; men mina ord skola icke förgås (Matt. 24:35). Skall djävulen fällas, skall man kunna segra över hans frestelser, så måste detta dyrbara svärdet brukas, Guds ord måste brukas. Det brukade Frälsaren emot satan i öknen. O Jesus, o Jesus: Ditt ord är skarpare än något tveeggat svärd (Hebr. 4:12). Låt de hårda hjärtan få känna kraftiga styng av detta svärdet i dag! Amen! Fader vår, som är i himmelen...

EVANGELIUM, Matteus 4:1-11

Betraktelsen i anledning av detta evangelium bliver denna:

Djävulen fördriven med det som är skrivet, eller huru den kämpande själen övervinner djävulen med Andens svärd, som är Guds ord.

Vi anmärka härvid:

1) Huru man bör beväpna sig med detta svärdet till sitt förstånd, och

2) Huru man bör beväpna sig med detta svärdet till sitt hjärta.

FÖRSTA DELEN: Den som skall beväpna sitt förstånd med Andens svärd, som är Guds ord, han måste läsa Guds ord a) helt, b) flitigt och c) uppmärksamt.

a) Guds ord skall läsas helt. Här går icke an, du arma syndiga människa, att du endast tager för dig någon del av Guds ord, och lämnar resten. Det går icke an, att du efter godtycke väljer i Bibeln, och tänker: jag tycker bäst om Nya testamentet. Det skall jag läsa. Det Gamla testamentet sköter jag intet om. Eller, skall jag läsa i det Gamla testamentets skrifter, så skall jag läsa Konung Davids psalmer, och vissa ställen här och där hos profeterna. Jag skall leta upp de ljuvligaste nådelöften, och de kraftigaste tröstespråken. Dem skall jag läsa. Det har jag gott av för mitt hjärta. Det andra i Bibeln lämnar jag. - Sådana vågade tankar hyser mången själ om den heliga Skrift, och sådana dristiga utlåtelser får man mången gång höra. Men du förmätna stoft, vad säger du? Understår du dig att stympa det ringaste utav den heliga Skrift, så skall den domen drabba dig, som står på Bibelns sista blad om dem som stympar Uppenbarelseboken: Vågar du taga bort något utav Guds ord, så skall Gud taga bort din del utur livets bok, och utur den heliga staden, och utur det som skrivet är i denna bok. (Upp. 22:10). Läser du allenast på vissa ställen i Bibeln, men förbigår andra ställen, läser du det som faller ditt kött i smaken, men förbigår det som icke smakar för kött och blod, så gör du alldeles som satan gjorde i öknen. Han anförde ock ett Skriftens språk, det språket, som står i den 11 versen av Davids 91:a psalm, men han uteslöt med flit några ord, eftersom de icke passade till hans osaliga ändamål. Så gör också du, som vill betrakta något i Skriften, men icke allt. Kära hjärtans själ! Alltsammans är skrivet av Gud. Du skall värdera hela denna Skriften. Det är en skrift ifrån himmelen. Bed Gud bevara dig ifrån att stympa något därutav. Nyttjar du icke hela Andens svärd, så gör det icke tjänst; då övervinner du icke djävulen. Ack, själar, själar! I som stån i uppväckelsen, och det första bättringsarbetet! Ack, själar, själar! I som stån i den dagliga bättringen, läsen hela Bibeln, bruken hela svärdet! Vill någon övertala eder till annat, så lyden ej en sådan rådgivare; ty den vill föra eder på villovägar.

b) Guds ord skall läsas flitigt. Vi läsa här i söndagens Evangelium, att när vår Frälsare brukade Andans svärd emot den dristige djävulen, så brukade han det flitigt. Tre gånger satte han Skriften emot satan. Det är skrivet, sade han, och med detta svärdet fördrev han äntligen den illistige fienden. Skall man med ett svärd kunna övervinna en fiende, så får ej svärdet lämnas hemma; det får ock ej beständigt sitta i skidan; det måste dragas ut och nyttjas. Tänker ock du, o själ, segra över djävulen med Andans svärd, Guds ord, så får du ej låta Bibeln beständigt ligga på en hylla, tills den överhöljes med mögel, damm och stoft. Nej, i Jesu namn, tag ned detta goda tveeggade svärdet, och nyttja det. Tag fram Bibeln, och läs däruti med flit och allvar.

Men, du evige Gud, bör Bibeln läsas flitigt, huru skall det då gå en gång i dödens stund, och på domedag, med sådana kristna, som hava förfallit till ett så fasligt förakt för Guds ord, så att de aldrig läsa i Bibeln; utan läsa romaner, men icke Bibeln; teaterpjäser, men icke Bibeln; vitterhetsarbeten, supvisor och mera dylikt, men icke Bibeln? Huru skall det gå med dem, som blottställa profeter, evangelister och apostlar för sina åtlöjen på kalaser och i sällskaper? Huru skall det gå med dem, som våga göra Skriftens språk till löjliga ordspråk? Ack, om ingen omvändelse kommer emellan och räddar dem, så skall den majestätiske Guden i himmelen en gång visa dem, att hans ord är icke till att skämta med. Sådana beklagansvärda dårar äro förblindade i livet, olyckliga i döden, och förbannade i domen.

Bör Bibeln läsas flitigt, huru skall det då gå en gång inför Kristi domstol med alla dem, som försvara sig med den usla ursäkten: Jag vet, säger mången, att jag borde läsa Guds ord; men jag har så liten tid. Mitt hushåll, mina barn, min näring och hantering, min avelsgård och köpenskap, mina knappa omständigheter och dessa dyra tiderna, de giva mig så mycket till att göra, så att jag har ej tillfälle till att bruka Andens svärd, som är Guds ord, så ofta som jag borde. Ack, huru skall det gå med de arma själar, som bruka dessa lama ursäkter? O, jag törs ej tänka på deras död, ty den blir faslig; och icke på deras dom, ty den blir gruvlig; och icke på deras helvete, ty det bliver hett; hiskligt bliver det. Gack fram en gång inför den store Överdomarens domstol, samt skyll på ditt hushåll och din näring; du får se om domaren Jesus tager emot den ursäkten. Nej, den tager han visst icke emot. Där bleve alltid något tillfälle till att läsa Guds ord, om du hade någon lust därtill. Hade du hjärta, nog finge du tid.

O, jag beder dig för din dyrköpta själs skull: läs Guds ord flitigt! Beväpna ditt förstånd med detta dyrbara svärd!

c) Guds ord skall läsas uppmärksamt. Att läsa utan tanke, utan uppmärksamhet, det är en verklig Guds försmädelse. O du arma själ, läser du Guds ord för att få veta vägen till saligheten, så följ detta goda råd: håll ofta stilla just under det du läser. Stanna ofta och tänk vid dig själv: vad var det jag nu läste? Huru skall denna versen förstås? Fall in i en bön, tala med Gud och säg: Herre, min Gud, upplys mitt mörka hjärta med detta ljusa ord!

Ack, om de kristna läste Bibeln på detta sättet, då skulle månget samvete vakna, som nu sover; då skulle månget hjärta bliva förkrossat, som nu är stenhårt; då skulle mången bedrövad bliva tröstad, som nu är tröstlös; då skulle mången själ bliva salig, som nu bliver fördömd; då skulle djävulen mista mången själ, som han nu behåller; då skulle Jesus vinna mången själ, som han nu mister.

ANDRA OCH SISTA DELEN: Framför allt måste hjärtat beväpnas med Andens svärd, som är Guds ord.

Om man aldrig så mycket beväpnar förståndet med Guds ord, och hjärtat är obeväpnat, så måste man dock giva tappt i striden emot satan, man måste duka under för denne fienden. Här vill jag därför i Jesu namn bedja både de uppvaknade och ångerfulla samveten och de omvända och pånyttfödda själar, att de, så kärt det är dem att bliva saliga, taga på sig Andens svärd, som är Guds ord, och beväpna sina hjärtan med det, som är skrivet. Jag ropar då allraförst till de uppvaknade och ångerfulla samveten: beväpnen edra hjärtan med det, som är skrivet! Given akt, till vem jag nu talar. Jag talar ej till dem, som endast kunna bliva något blödiga var gång de höra en uppväckande predikan, kunna då sucka en eller annan suck: Herre Jesus, hjälp min fattiga själ! - men lämna därmed alltsammans, och göra icke allvar med någon bättring. Dessa hava icke uppvaknade och ångerfulla samveten; ty innan det hinner bliva uppväckelse och ånger, så driva de de goda rörelserna ifrån sig; och det är icke värt till att bedja dem, att de skola beväpna sig med Andens svärd, Guds ord; ty de känna ingen själanöd; de se icke sin själafara; de hava ingen själaoro; de frukta icke för den eviga döden; de rädas icke för den tillkommande vreden; de gruva sig icke för sina synders myckenhet, och alltså sköta de icke om att värja sig emot djävulen med detta svärdet.

Men - låt det samvetet rätt vakna, som nu sover! Låt det hjärtat bliva rätt ångerfullt, som nu ingen synd ångrar! Låt modet förfalla hos den modige syndaren, låt ögonen öppnas på den blinde syndaren, låt själen bliva förskräckt hos den glade syndaren! Låtom oss se på honom, när han liksom står under Sinai berg, och då Guds vredes ljungeldar slå ned i hans uppvaknade samvete! Låtom oss se på honom, när hans ängsliga själ bävar för den stränge Gudens dom! Låtom oss se på honom, när det ropar i hans hjärta: Stora synder, och ingen nåd! Stora synder, och ingen nåd! Stora synder på jorden, och ingen nåd i himmelen! Låtom oss se på honom, när han ligger i misströstans dy, och känner efter fast botten; huru bleve det då, om här icke funnes ett svärd, som heter Guds ord? Huru bleve det då, om här icke vore något skrivet att hålla sig till; om icke det skrivna vore, som läses i den härliga boken, som vi kalla Bibel? Jo, då bleve det ute med syndaren; samvetet finge aldrig ro, och själen bleve aldrig salig.

Själ! Vad skall du taga dig till, när det under den första bättringskampen ser så ut, som skulle du sjunka i idel själanöd? Jo, här är icke annat råd, än värja sig emot satan med svärdet, med det som är skrivet. Hörer du icke i dag i vår högmässotext, att din Jesus brukade detta svärdet när han var i envigskamp med satan i öknen? Hör du icke att Jesus svarade intet på frestarens slutsatser; utan han höll endast Skriften emot honom vid alla hans slutföljder? Det är skrivet, det var det enda svar som satan fick. Det är skrivet, det var det svärdet, varmed den starke hjälten mötte sin fiende. Med Skriften stridde Jesus, och med Skriften segrade han.

O, du ångerfulla själ! Så tag då på dig samma detta skarpa Andens svärd, varmed din Frälsare var utrustad i öknen. Satan säger: Du är icke utkorad. Tag på dig Andens svärd, och svara honom, du ängsliga själ: Det är ock skrivet: Gud haver utkorat oss i Kristus förr än världens grund lagder var (Ef. 1:4). Satan säger: Om någon självviljande syndar, då står honom intet offer igen för synderna (Hebr. 10:26). Tag på dig Andens svärd, och svara honom, du ängsliga själ: Det är ock skrivet: Den till mig kommer, honom kastar jag icke ut (Joh. 6:37). Satan säger: Du är ett vredens kar, tillrett till fördömelse (Rom. 9:22). Tag på dig Andens svärd, och svara honom, du ängsliga själ: Giv akt, satan, på denna skriften, som du anförer emot mig. Det står väl, att vredens kar äro tillredda till fördömelse; men det står, Gud ske lov, icke att Gud har tillrett dem därtill; nej, du orene ande, då skall jag säga dig en annan skrift: Så älskade Gud världen, att han utgav sin ende Son (Joh. 3:16). Satan säger: hade du icke syndat så länge, i så lång tid, så kunde här varit nåd att få; men nu må du ej vänta dig någon barmhärtighet av Gud. Tag på dig Andens svärd, och svara honom, du ängsliga själ: Det är skrivet: Gud har långmodighets rikedom (Rom. 2:4). Har jag syndat länge, så har han en långmodighet, som varar länge; ja, han har just lagt in rikedomar, heter det. Han har liksom lagt in stora kapitaler, stora långmodighetssummor i himmelen. Satan säger: hade du syndat i mindre grad, hade du ej syndat så förskräckligt mycket, så funnes nåd för dig; men du har ju samlat på dig en skuld så stor, att hon räcker allt upp till himmelen. Tag på dig Andens svärd, och svara honom, du ängsliga själ: Det är skrivet: När Herranom är nåd, och mycken förlossning när honom (Psalt. 130:7). Är min synd mycken, så har också Gud mycken förlossning. Satan säger: Bed icke om nåd, du bliver icke bönhörd; ty det är skrivet: Gud hörer icke syndare (Joh. 9:31). Tag på dig Andens svärd, och svara honom, du ängsliga själ: Det är ock skrivet: De fattigas trängtan hörer du, Herre: deras hjärta är visst, att ditt öra aktar däruppå (Psalt. 10:17). Satan säger: Skall Jesus taga emot dig, så måste du hava en starkare tro. Din tro är så svag. Du må icke inbilla dig, att du med så svag tro bliver salig. Tag på dig Andens svärd, och svara honom, du ängsliga själ: Det är skrivet: Ett förbråkat rö skall Jesus ej sönderbryta, och en rykande veke skall han icke utsläcka (Jes. 42:3). Satan säger: Än om du dör, innan du har erhållit nåden? Då är du ju utan tvekan förtappad evinnerligen. Tag på dig Andens svärd, och svara honom, du ängsliga själ: Det är skrivet: En dag är för Herranom såsom tusende år, och tusende år såsom en dag (2 Petr. 3:8). Det är ingen svårighet för den evige Guden att skänka bort några timmar i tiden till mig, fattige syndare, som nu vill göra bättring. Liksom tusende riksdaler äro såsom ett runstycke för en bottenrik man, alltså äro tusende år blott en dag för Gud, den evige. Sålunda faller det honom icke besvärligt att giva syndare rådrum till omvändelse. Har han låtit mig leva, medan jag syndade; har han låtit mig leva, medan jag ångrar synden; så låter han mig väl leva, tills jag kan tro. Satan säger: Du har begått synd emot den helige Ande, och det är skrivet att den varder icke förlåten (Matt. 12:31-32). Tag på dig Andens svärd och svara honom, du ängsliga själ: Jag fördjupar mig icke i detta förskräckande språket, medan min bättringsångest pågår; utan jag giver dig svar, du mörkrets ande, med ett annat Skriftens språk: Det är ock skrivet: Gud skall ännu förbarma sig över oss, slå våra missgärningar neder, och kasta alla (märk, du orene ande, det ordet: alla) och kasta alla våra synder uti havsens djup (Mik. 7:19). På samma sätt kunna ock de omvända själar i frestelsens stund beväpna sina hjärtan emot djävulen med det, som är skrivet, med Andens svärd, Guds ord; och satan skall vika; ja, liksom det heter i dagens evangelium: Då övergav djävulen den med Andens svärd kämpande Frälsaren, så skall det ock heta: då övergav djävulen den med samma svärd kämpande människosjälen.

Nu sluta vi denna predikan med Davids ord till Ahimelek: Jag haver icke tagit mitt svärd eller vapen med mig: förty Konungens ärende var hastigt (1 Sam. 21:8). Vad David här säger i lekamligt avseende, det har mången själ redan sagt i andligt avseende, och mången kommer ännu till att säga det i sina sista stunder. Tänk, tänk, du säkre syndare, som aldrig kan låta beveka dig till bättring, om man ock höll den kraftigaste botpredikan för dig: tänk, om Konungen Jesu ärende vore så hastigt, att det kom bud till dig i denna dag, eller nästa natt: Du dåre, nu skall man kalla din själ ifrån dig (Luk. 12:20), vart skulle det taga vägen med dig, så obeväpnad som du är? Ack, rys vid blotta tanken på din osaliga ände! Där låge du då på din olyckliga sotsäng, eller på det stället i världen där du gav upp din anda; och vad skulle du väl kunna säga annat än detta: Jag arma människa, jag är till att beklaga. Jag haver icke tagit svärd eller vapen med mig, förty den himmelske Konungens ärende är hastigt. O, ve mig i tid och i evighet! Nu måste jag fara till helvetets portar. Jag har icke utrustat mig med något enda andligt vapen. Nu har jag varken sanningens gördel, eller rättfärdighetens pansar, eller fötterna skodda, eller trons sköld, eller salighetens hjälm, eller Andens svärd, som är Guds ord (Ef. 6). Nu infinner sig dödens kamp, och jag kan icke kämpa; ty jag har inga andliga vapen. Jag kan icke segra över djävulen, följaktligen segrar han över mig. - Ack, här äro många själar nu i kyrkan, som säkert skulle dö med denna förskräckliga bekännelsen, om de dogo i denna stund. Jag säger dig, du säkre syndare: besinna detta i god tid, innan bättringen kommer för sent. Satan är arg, döden är viss, och evigheten är för dörren. Vill du ej taga dig till vara, / står du sist din egen fara. Amen.